Reklamen är i det kapitalistiska samhället vad den politiska propagandan är i det kommunistiska. Samma förakt för offren parad med samma uttryckliga inriktning på offrens bästa. Från barndomen tatueras vårt undermedvetna med föreställningen att varuförbrukning är livets värde och mening. Vi har visserligen frihet att vägra lyda reklamens befallningar. Men reklamen har frihet att gestalta vår miljö så att vi faktiskt lyder dem, i vinstgivande utsträckning. Det är tvång, och för att vi inte skall reagera ”ofördelaktigt” mot det måste snöret som läggs om vår hals vara ett silkesnöre.
